Mammas provjobbar

Så var det dags för mamsen att börja arbetspröva för första gången efter olyckan…

Hon ringde mig när hon hade fått klartecken från Volvo att komma ner & jobba i 1 timme.
Såååååå glad…..som ett barn på julafton!

Och jag är lika glad för hennes skull…..1,5 år har hon varit borta från jobbet. Det var väl inte det man trodde när vi fick beskedet att hon ramlat i trappan.

Men hon har gjort stora framsteg….underbart att se & emellanåt kommer den gamla Berit fram. Ha ha…askul är det. Kul för man blir chockad när man märker det…för nu är man van vid den nya Berit. Hon som är lugn & ”sansad” (mer sansad än innan…)

Så när hon ”klickar till” & kommer med rappa kommentarer & går igång på nått ämne hon brinner för…då får man passa sig igen!

UNDERBART!!!

Det är rätt fantastiskt när man tänker på det…hon fick en chans till att leva. Hon var 10 cm från att det kunde gått riktigt illa.
10 cm!!

Istället missa hon byrån med 10 cm & fick en hjärnblödning….som gjorde att hon fick börja om sitt liv. Både i positiv & negativ bemärkelse. Men nu i efterhand tycker jag att det var i positiv….man måste se det på det sättet.

Får man en chans till att leva så är det positivt!
vi fick ju också en ny start….jobbigt att ställa om sig från att ha en mamma som gör allt i 110 km/h & som har rappa svar & är auktoritär & har pondus till att göra en tvär vändning & gå ner i varv (nästintill koma) & som för samtal i lugnt tempo etc.
Svårt då….både för henne & för oss runt omkring men positiv!

Sen som jag skrev i ett annat inlägg….den info kvällen vi hade på sjukhuset för några veckor sedan hade jag GÄRNA haft 1-2 månader efter olyckan….så man vetat vad som sker & varför hon gör som hon gör….man hade nog blivit mer förstående & inte dragit så snabba slutsatser om man vetat varför hon måste sova efter att hon gjort nått som för oss är en baggis….men som för henne var 1000 gg jobbigare pga hjärnskadan.

Näe….underbart är det att hon 2 ggr/veckan åker ner & minglar med sina jobbarkompisar…att hon får lite rutiner att följa

Som jag alltid säger: JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER MIN MAMMA & det fortsätter jag skriva för det är jag.
Den resan hon gjort är mer än ett maraton & ett maraton är nog det värsta jag kan tänka mig att göra. (kommer aldrig ske heller)

Ha det bra alla!!

kramar

Info för anhöriga med närstående som drabbats av stroke/hjärnblödning

Förra veckan ringde mamma & fråga om jag & Camilla ville följa med henne till Uddevalla sjukhus för att vara med på en informationsträff för anhöriga till närstående som drabbats att stroke eller hjärnblödning!
Tveka inte en sekund. Detta har jag väntat på!!

Och det var mycket intressant…tyckte jag iallafall.   (Camilla somna sittande i soffan under filmen )

Det var en film med lite info om vad som händer i kroppen & hjärnan vid stroke/hjärnblödning…om rehabilitering…om  hur lång tid det tar att komma tillbaka (om man nu gör det) mm

Jag sa som vanligt vad jag tyckte & tänkte….& bl a att jag hade velat ha den där infon i början…inte nu när mamma är ”klar”.
Och de andra anhöriga höll med….sen berätta jag om hur jag känt, att man vill ju ha tillbaka mamma som samma pers som hon var innan olyckan men att man inte vill säga/pressa henne för mkt för det skapar inre stress hos mamma….& att jag tror att även mamma känner av den inre stressen av att vi vill att hon skall ”komma tillbaka” & att det skapar frustration mm.

Och att den info vi fått att det hade gett mig mer förståelse vad mamma går igenom & vad som händer i hennes kropp. Varför hon inte orkar det? Varför hon inte kan det? mm….sånt vi inte veta & som mamma inte har kunnat förmedla för det är ju de sinnena som skadats hos henne.
Och att det tar minst 2 år att se resultat…..& att det är viktigt att träna & ha motivationen att träna. Och att man når som vanliga friska människor också känner emellanåt….att man inte orkar, att inget händer. Ex när man börjar träna på gym. Det går bra i början & man ser resultat men efter ett tag blir det stagnation…men att man måste klara av den ”uppförsbacken” för när man når över krönet så blir det lättare igen & motivationen kommer snabbt tillbaka!

Är så stolt över mamma….hon har gjort såååå stora framsteg under detta 1,5 året som hon vart sjuk….jag märkte det speciellt igår när hon var i den miljön som hon tränat i. Och när man kunde ”jämföra” henne med andra drabbade personer.
Men det är många som sagt det på sistone också….att när de pratat eller träffat mamma att den gamla Berit är tillbaka.

Och jag märker det med….i hennes blick! Där är gnistan tillbaka! Helt fantastiskt.
Och höra henne prata om jobbet, att hon vill ner & testa….det har hon inte sagt förut. Hon har bara haft ångest. Så det är så fantastiskt att se!

Jag sms:a pappa igår när jag kom hem….& han var glad att vi följde med! Han hade också velat vara med, men han var iväg på jobb. Vet att han känner mkt skuld men det ska han inte göra….Allt händer av en orsak…varför mamma ramla vet jag inte men den har gett mamma en ny chans till ett nytt liv. Man måste se det så. Inte att hon förlora sitt gamla, utan att hon fick chansen till ett nytt. Och hur många får en sån chans!

”ALLT ORDNAR SIG TILL SLUT, DET TAR BARA LITE TID IBLAND!” ……………mitt motto & jag tror på det!

Älskar dig mamma & är så stolt över dig!!

Puss

Mamsen….

Det går bättre & bättre för mamsen……vet inte om trycket på blödningen i hjärnan börjar släppa så att det börjar arta till sig….hoppas det iallafall!

Det märks att hon är piggare & är mer med…fortfarande lite ”seg” men det är HUR mycket bättre än i början…som natt & dag!

Hon kämpar & jag är stolt över henne!!!!! Ibland tappar hon lite av minnet men hon brukar faktiskt komma på det efter en liten stund.

Hon ska ju ner till Högsbo sjukhus snart & göra lite tester i en vecka….färdtjänst då för bil får hon inte köra än!

N’äe det är underbart att se förbättringar!!! LOVE IT!!!!!! Men det är också mycket underhållande emellanåt när hon får sina ”luckor” & när hon pratar så blandar hon hejvilt….mycket underhållande. Men hon skrattar lika mycket som vi gör för hon kommer på att det hon säger låter knas

DU ÄR GRYM MAMMA!!!! 1-1-1-2!!!!!!!!!!!!!

Mamma

Igår låg jag i soffan & titta på film…..då ringr mobilen. Det är mamma!

- Hej det är jag. Vad gör du?

- Hej mamma. Jag tittar på film. Du då?

- Tittar på film. På tv3. Du har ett brev här.

- Jaha. Från vem då? (jag vet att det är ett nytt sim-kort fr Telia)

- Hmmmm…ett brev.

- Ja. Men från vem är det?

- Hmmmmm….det är från…..från….hmmm….

(Hör pappa skratta i bakgrunden & att han säger: Bra Veronica!!)

-….det är från….hmmm….

- Tel…..tel….säger jag

- Pv!

- Telia!

- Just det. Telia! skrattar hon!

- Jag kommer & hämtar det imorrn då!

- Ja. Gör det sa hon!!! Hejdå!

…..vi la på! Satt & skratta…goa mamma! Hon försöker verkligen!

Skickade ett sms till henne på morgonen: ”1-1-1-2 ”  en intern grej som vi har!

Fick tillbaka svar: ”Dito!”    …DET kom hon ihåg! Vad glad jag blev! 

Idag ska jag till stan med Nova…jag ska titta på klänningar till Lindas bröllop! Elegant klänning!!!! Mia ska möta upp oss…hon organisera om hela sin förmiddag för att kunna träffa oss….jippi!!!

Ha en bra dag!

Mamma 28 okt

 

Tindra!

Igår var jag nere hos mamma….jag hade med mig Tindra ner

När vi kommer in på salen & när mamma ser Tindra skiner hon upp som en sol & Tindra med för hon har saknat sin mormor!!!!

De kramas & Tindra hoppar upp i mormors säng. Sen tar hon fram ett armband hon gjort till mormor & en Marabou chokladkaka!

Sen sitter de där & myser….sen kommer smale-majan igång….

- Du mormor! Du är jättesjuk. Du har ramlat & slagit ditt huvud.

Mamma tittar på mig & jag nickar….hon svarar: Ja!

- Mormor? Jag har också ramlat & slagit mig!

Sen drar hon upp byxbenet & visar världens minsta sår som hon har på sitt knä! Mamma skrattar & kramar om henne!!

Sen efter en stund säger Tindra igen:

- Mormor, du kan åka hem med oss! Vi har en plats över i bilen! För morfar är faktiskt ensam hemma nu!

Såååå omtänksam den lilla skiten!

Men hem kom hon inte…inte under de här dagarna tror ellr hoppas vi….det är ju så att närminnet är inte som det ska. Hon kommer ju inte ihåg vad vi säger när vi kommer…..hon ryckte till när de sa nått om en olycka på teven. HOn vänd sig mot mig….Sa inte pappa nått om en olycka?

Det hade han…30 min innan hade pappa berättat att det hänt en olycka vid golfbanan i Spekeröd. Så helt plötstligt kom hon på det…det var ju bra iofs men fan vad det är jobbigt!

Personen som sitter på sjukhussäng är min mamma! Hon ser ut som min mamma & emellanåt är hon samma gamla mamma som hon alltid varit. Men så plötsligt så försvinner hon…..blicken blir helt tom! Hon försvinner bort! Sen kommer hon tillbaka igen….

Tänk att ens liv kan förändras så snabbt….på några sekunder är allt bra! Hon & pappa har hittat tillbaka till varandra efter 12 år isär…bott ihop i ett år…vart på semesterar….hon har slutat röka….hon blev mormor igen….& så: TJOFF!

Personen finns men det sprudlande…impulsiva…bestämda….galna är helt borta! Allt det som förklarar min mamma ser man inte just nu & jag undrar då: Kommer jag få se det igen? Eller är det jag kommer att beskriva min mamma som om några år, är det en tom blick som letar efter minnen??? Kommer det vara min mamma??

Jag är jätteglad att hon lever….jag är jätteglad för att hon kommer ihåg det hon gör…men jag vill att hon ska komma ihåg det som händer NU också!!!! För gör hon det så får hon komma hem…vi kan inte ta hem henne när hon inte kommer ihåg om hon satt på spisen eller inte? Eller tänt värmeljusen eller inte?

Vi och vi…det kommer vara Camilla som får ta den smällen! För hon är hemma hela tiden! HUr mycket jag skulle vilja bara släppa allt & ta hand om min mamma MEN det funkar inte….min lilla egna familj måste oxå överleva & det gör man genom att få en lön varje månad!

Men jag är hoppfull….jag säger det iallafall….sen så kansk jag tror på det jag säger med, vem vet!

Som Mange så fint påminde mig om igår, mitt motto i livet har alltid varit:

”ALLT ORDNAR SIG TILL SLUT, DET TAR BARA LITE TID IBLAND!”

….lätt att glömma bort det! För det är ändå nått jag tror på…att allt ordnar sig till slut, men ibland tar det lite tid…..Hmmm…undra om jag har tiden bara????

Puss på er alla!!!!

Mamma del 2

Prata med henne i telefon idag….mycket piggare.

Hon sa att det fortfarande kändes rörigt med alla minnen….hon var mest ledsen. Hon vil åka hem! Vill inte vara kvar därnere….man förstår henne.

Hatar sjukhus….man blir så trött på att bara se & känna allt det där sterila.

De har sagt att hon ska vara kvar över helgen iallafall…..sen får vi se. Hon ska visst upp till neurologen i Uddevalla för några tester & så ska hon göra en ny magnetröntgen om 1 månad för att se om blödningen hon har i huvudet har gått tillbaka eller ej….

Ska åka ner på söndag till henne….ska ta med mig Tindra ner då tänkte jag. Ska även leta upp lite kort så hon kan få minnas lite…..hon kommer ihåg olika hela tiden mn det blir bättre & bättre.

Igår hade hon även vart upp & gått….    ….& när jag prata med henne idag så var hon väldigt glad över besöket från kollegorna från Metall. De had haft styrelsemöte & sen hade ALLIHOP med Stern i spetsen åkt upp till mamma med blommor. Hon var väldigt glad över det!

Kommer fortsätta blogga om mammas väg tillbaka…..

TACK än en gång alla som stöttar oss med sms, kramar, telefonsamtal eller mail…! Ni är underbara!!!! 

Lilla Mamma…

Mor & dotter

Än en gång måste jag tacka min underbara släkt….Ni är mina stöttepelare & man behöver inte ens be om stödet det bara finns där! Benny, Britt-Marie, Lise-Lotte, Helené mm….jag är inte bäst, Ni är!!!!

Även bamsekramar & pussar till mina vänner! Bättre vänner får man leta efter!

Och självklart min älskad Mange….! Älskar dig!!!

Älskar er alla!!! Tack!

Det som har hänt är att i söndags morse ramla min mamma baklänges ner för källartrappan när hon skulle gå upp & lägga sig.

Slår i bakhuvudet & är inte kontaktbar. Ambulans in till Kungälv & in på intensiven. Där låg hon..näst intill okontaktbar i 24 timmar!!!

När jag & Camilla kom dit vakna hon till & den blicken jag möttes av i hennes ögon är ingen blick man som barn vill se i sina föräldras ögon: Det var en blick som förvånat tittade på mej utan att fatta vem jag var!!

Den vara i några sekunder, sen somna hon om, men det kändes som en evighet!

Under de 2-3 timmarna vi var där vid hennes sida. (Jag, Camilla & Pappa) vakna hon till några gånger. Det enda hon svara på var om hon frös: Ja sa hon.

När sköterskan fråga om hennes pers.nr…såg man på henne hur hon tänkte & tänkte men icke….kom inte ihåg.

Idag var hon bättre….bästa sms:et jag fått på länge! Inte bra men hon är bättre! Camilla har vart nere hos henne idag….jag har jobbat. Gått på jobbet & försökt koppla bort. När vissa personer frågat vad det är med mig har jag berättat kortfattat men känt att jag inte klarar av för jag kommer börja lipa!

Prata med Camilla…mamma kom ihåg vem som vann Åbys stora pris i lördags men inte namnen på sina systrar! När pappa var nere precis så kom hon ihåg att hon tvättat i lördags men inte att vi vart hos henne på intensiven. Sen hade hon frågat pappa hur det gick med fågeln.  Fågeln…papegojan som hon & pappa hade för 30 år sedan!

Fan….jobbigt är det. Får lite flashbacks från när jag hälsa på farfar när han fick alzheimers…kom ihåg Camilla & pappa men inte mig!

Tänk om min mamma inte kommer ihåg mig när jag står där…tänk om hon inte kommer ihåg mina tjejer! Vågar inte! Jag är skiträdd!!

Jag vill ha tillbaka min mamma….jag vill sitta i hennes knä & gråta…vill säga att jag älskar henne…jag vill bara sitta hos henne….lukta på henne….bara hon & jag!! Det är det jag vill just nu!!!! Jag vill inte vara rädd att möta henne…att få se den blicken som jag möttes av igår! VILL INTE!!!!!!

De säger att hon fått en blödning i huvudet men att den kommer gå tillbaka….röntgen har vart bra. Mer vet jag inte…..ska få numret till hennes telefon som de installerat vid hennes säng….vet inte om jag kommer ringa. Rädslan är så jävla stor….trodde inte jag kunde bli så rädd som jag är nu….! Men det är som min lärare från skolan, en mycket klok man vid namn Anders Gustafsson (www.intuagera.se), sa att ”det en människa fruktar mest är inte att dö, utan att inte bli sedd.”

Förstår precis vad han menar med det just nu……!

Näe nu ska jag lägga mig i sängen & slappna av!!

Tack än en gång alla som stöttar mig, Camilla & Pappa i detta….Ni är underbara!!!!